Var tredje kvinna – men få polisanmäler

Våld i nära relation är vanligt – men det syns inte alltid i statistiken över polisanmälningar. Brås kartläggning visar att det är betydligt vanligare att personer som utsatts söker stöd eller hjälp än att de polisanmäler det som hänt.  

Det betyder inte att rättsprocessen är oviktig. Men det visar att samhällets respons måste bestå av fler vägar in: till kunskap, skydd, stöd och juridisk vägledning – inte bara till en polisanmälan.

Vad Brås statistik säger om våld i nära relation

Våld i nära relation är betydligt vanligare än vad polisanmälningarna visar.

Enligt Brås senaste nationella kartläggning (2024) uppger 35,3 procent av kvinnorna i Sverige att de någon gång under livet har utsatts för våld i en nära relation. För män är motsvarande siffra 20,8 procent. Sammantaget innebär det att 28,7 procent av befolkningen – nästan tre av tio – har erfarenhet av våld i nära relation någon gång i livet.

Det är siffror som förändrar perspektivet. Våld i nära relation är inte ett marginellt fenomen. Det är en omfattande samhällsfråga.

Skillnaden mellan livstid och ett enskilt år

Brå redovisar också utsatthet under ett enskilt år. Under 2022 uppgav 13,6 procent av befolkningen (16–84 år) att de utsatts för någon form av våld i nära relation.

Livstidssiffran (35,3 procent av kvinnor) visar hur många som någon gång drabbas. Årssiffran (13,6 procent) visar hur många som lever i en aktuell situation av våld under en given period.

Tillsammans ger de en viktig bild:

• Våld i nära relation är vanligt över livstid.
• Många lever i det här och nu.

Psykiskt våld vanligast

Brå visar att psykiskt våld – exempelvis kränkningar, kontrollerande beteenden och förödmjukelser – är den vanligaste formen av våld i nära relation, för både kvinnor och män.

Det är också en förklaring till varför statistiken över polisanmälningar ser annorlunda ut än självrapporterad utsatthet. Vissa handlingar som ingår i kategorin psykiskt våld är inte alltid brottsliga i juridisk mening, även om de kan vara allvarliga och skadliga över tid.

Stöd söks oftare än polisanmälan görs

En av de mest talande siffrorna i Brås rapport rör skillnaden mellan att söka stöd och att anmäla.

Av dem som utsattes för våld i nära relation under 2022 uppgav:

• 2,7 procent att händelsen polisanmäldes
• 16,4 procent att de sökte någon form av stöd eller hjälp
• 49,6 procent att de berättade för någon i sin närhet
  

Det är alltså flera gånger vanligare att söka stöd än att göra en polisanmälan.

Kvinnor är mer benägna än män att både anmäla och söka stöd, men även bland kvinnor är polisanmälan ovanlig i relation till hur många som faktiskt utsätts.

Varför anmäler man inte?

Brå redovisar flera orsaker till att en polisanmälan inte görs. Ett av de vanligaste skälen är att den utsatta inte uppfattade det som hänt som “tillräckligt allvarligt”. Andra skäl som anges är att man trodde att det ändå inte skulle gå att bevisa, eller att man vid tillfället inte insåg att det som skedde kunde vara brottsligt.

Detta är centralt.

När över en tredjedel av kvinnor någon gång i livet uppger att de utsatts, men endast en mycket liten andel av de aktuella händelserna polisanmäls, visar det att rättssystemet bara fångar en begränsad del av problemets omfattning.

Flera vägar in är avgörande

Statistiken visar tydligt att:

• Våld i nära relation är vanligt.
• Många lever med det utan att det polisanmäls.
• Stöd och samtal är ofta första steget.
  

Ett samhälle som vill minska våld i nära relation behöver därför erbjuda flera ingångar:

• Kunskap om vad våld är – även när det inte lämnar synliga spår.
• Möjlighet att tala med professionell kompetens utan att direkt behöva ta ställning till en polisanmälan.
• Juridisk vägledning om vilka alternativ som finns.
• Samverkan mellan rättsväsende, vård och civilsamhälle.
  

Rättsprocessen är central. Men statistiken visar att den inte är den enda vägen – och ofta inte den första.

Vad siffrorna egentligen säger

När 35,3 procent av kvinnor uppger livstidsutsatthet innebär det att våld i nära relation berör en stor del av befolkningen – direkt eller indirekt.

Det innebär också att stödstrukturer, kunskap och professionell vägledning inte är komplement i marginalen. De är en nödvändig del av samhällets respons.

Våldets omfattning kräver mer än en enda ingång. Det kräver ett system som håller ihop förebyggande arbete, stöd, juridik och långsiktig återhämtning.

Statistik från BRÅ - rapport 2024: Brott i nära relation. https://bra.se

‍